Faran med ett parti vars ideologi bottnar i rädsla är att om de kommer till makten så måste de utöva skräckvälde för att behålla den. För de som representerar ett sådant parti är skräckväldet ett självklart offer för att ”rädda samhället” från den farsot som de ser framför sig. Priset som de medborgare som släpper fram ett sådant parti blir i slutändan alldeles för högt. Priset för oss andra blir orimligt.
För min del är en ideologi baserad på kärlek till mänskligheten och omtanke om medmänniskor den bästa grunden att bygga ett samhälle på. Trots att jag är en starkt troende ateist som vägrar underordna mig tanken på att någon allsmäktig gud skulle kunna göra mig till en liten människa som någonsin slipper ta ansvar för mina val, så menar jag att de goda kristna värderingarna är den bästa basen i samhällsbyggandet.
Sekulariserade människor, oavsett nationell och religiös bakgrund eller oavsett ras, deltar i det hållbara samhällsbyggandet. Fundamentalister och andra så kallade räddare av mänskligheten/nationer/raser/världen, såsom Sverigedemokraterna, behöver bemötas i en ärlig debatt och kläs av inför allmänheten innan de får för stor makt och får möjlighet att rasera den goda demokratiska ordning som vi har byggt upp.
Det bör också påpekas att miljörörelsens extremaste utövare liksom de gamla kommunisterna är av samma skrot och korn som Sverigedemokraterna. När dessa naturliga kombattanter kämpar mot varandra så får de alla en tillströmning av anhängare. Det är därför ytterligheterna är sådana krigsmånglare.
Sverigedemokraternas två starka kort gentemot väljarna, nu när de tagit på sig slips och kostym, är vår havererade flyktingpolitik samt att de spelar offer i förhållande till media och det politiska etablissemanget. Vi med ett demokratiskt sinnelag, d.v.s.som inte tillhör de extrema, behöver möta Sverigedemokraterna i ärlig debatt innan de får för stor makt i vårt demokratiska system.
